Strandaster växer utmed havsstränder nära medelvattenlinjen där den ofta delar växtplats med havssäv Bolboschoenus maritimus och blåsäv Schoenoplectus tabernaemontani. Vid högvatten kan plantorna vara helt dränkta på de låglänta stränder där de främst växer. Ofta består stränderna av grus men strandaster ses också på lerig, saltpåverkad mark nära saltbrännor (skonor). På sandstränder växer den gärna på tångvallen. Strandaster är ett vanligt inslag i småbåtshamnar där den ses i ruggar med bladvass Phragmites australis. Längs hårdbetade stränder är den svår att få syn på då plantan är helt nedgnagd men den överlever och sprider sig med utlöpare. På ohävdade lokaler klarar den sig kvar när högvatten och stormar möblerar om strandlinjen och delvis hindrar igenväxningen.

Strandaster är vanlig utmed kusterna med en del luckor i utbredningen. Längs västra stenkusten saknas den på ett par mil beroende på att sträckan är alltför exponerad och storblockig för att vara optimal. Även den milslånga Bödabukten gapar tom beroende på att tångvallarna är bortstädade på de populära badstränderna. Någon större skillnad i utbredningen har inte konstaterats även om strandaster inte återfunnits i Gårdby sn men kuststräckan för denna socken är endast 50 m.

Gammal, bofast.