Bok förekommer naturligt i vårt land främst i södra och västra delarna. Studier av pollenförekomster i Ölands myrar har påvisat att bok växte på mellersta och norra delarna av ön åtminstone från yngre bronsålder och fram till vikingatiden dvs. från 1000 f.Kr. till 1000 e.Kr. (Lundqvist 1928). Längre fram i tiden förefaller bok ha varit försvunnen från Öland innan den började planteras på 1800-talet.

Bok klarar sig på jordar som är såväl näringsfattiga som näringsrika men vill ha väldränerad mark. Stora delar av främst Mittlandet på Öland är periodvis alltför vattensjuka för att vara lämpliga för bok. Sedan slutet av 1800-talet har bok planterats på åtskilliga ställen i Bödaskogarna. Bokträd ansågs speciellt bra för att hålla de kilometerlånga, raka skogsdikena öppna och förhindra annan vegetation att ta över. Tydlig självföryngring sker på flera håll. Naturreservatet Borga hage, Räpplinge sn, hyser ett par bokbestånd där träden börjat anta grövre dimensioner. Ett berömt träd är "kärleksboken", en blodbok f. purpurea, NO om kyrkan i Högsrum som planterades i början av 1800-talet; omkretsen i brösthöjd är idag över 5 meter. Även vid Berget, Högby sn, finns en bok av ansenliga mått; omkretsen var 1977 nästan 4 m. Båda dessa bokar noterades och mättes av Hemmendorf (1895–96). Att skilja planterad bok från tydligt självföryngrande har inte gjorts under inventeringen varför alla fynd redovisas i klump.

Förr bofast och utgången, numera inkommen och kulturflykting, bofast.