Blågran härstammar från Nordamerika. I Sverige är den odlad som prydnad i trädgårdar och ses ibland i planterade skogsdungar. Blågran är funnen som kvarstående på ödetomt, i skyddsplantage för utsättning av fasaner och som småplantor spridda från närbelägna planteringar. Fynden är glest fördelade över Öland.

Blågran har barr som är fyrkantiga, vasst stickiga, som unga blågröna. Barren är fördelade runt hela kvisten. Kottarna är 5–10 cm långa, fröfjällen något tandade och inte tilltryckta. Den snarlika vitgran P. glauca har barr som inte är vassa, mindre kottar (2–6 cm) med rundade och tilltryckta fröfjäll.

Kulturflykting och kvarstående, tillfällig.