Krusfrö växer längs havet på gräsmarker där den håller sig i den övre geolitorala zonen (landstranden) som endast undantagsvis översvämmas av havsvatten; i denna miljö är den troligen ursprunglig. Idag är den ovanlig utmed kusten men ses någon gång på driftvallar. Krusfrö växer i stället främst i frisk–fuktängar som är ohävdade eller svagt betade. Andra växtmiljöer är fuktiga och glesare skogar, kärrmarker, åkerkanter och längs kanaler.

Krusfrö är vanligast inom Mittlandet där den växer på kalkfuktängar och i kanten av skogskärr. På Stora Alvaret är det glest med fynd. Lite märkligt är att krusfrö helt saknas i den annars så artrika sjömarken längs Ölands östra kust. Möjligen är markerna där alltför välhävdade? Däremot hittades krusfrö vid inventering av öarna strax norr om Ölandsbron. Där växte arten på stenstranden, både på Norra och Södra Kalvholmen. Från flera socknar på sydvästra Öland har växten försvunnit; orsaken är utdikningar som dränerat landskapet och igenväxning av havsstrandängar som därför inte längre passar krusfrö.

Gammal, bofast.