Turkisk snödroppe härstammar som namnet antyder från västra Turkiet och vidare mot norra Grekland och Bulgarien. Den har odlats sedan slutet av 1800-talet men blev mer populär som trädgårdsväxt först mot slutet av 1900-talet. Blomningen sker tidigt, på Öland redan i februari månad med en topp i mitten av mars. Turkisk snödroppe rymmer lätt från trädgårdar till närbelägna snår, gräsmarker och vägkanter. Den är också vanlig som utkast och kan därifrån sprida sig och förvildas i glesare tallskogar eller lövskogsbryn. Turkisk snödroppe ses också i betade torrängar, åkerkanter och gamla sandtag. Arten förökar sig främst genom frösådd varför bestånden sällan blir så täta som de man kan se av snödroppe G. nivalis.

Turkisk snödroppe är främst funnen på södra halvan av Öland, nära västra och östra landsvägen samt vid de större tätorterna. Den saknas på Stora Alvaret, är ganska sällsynt i Mittlandet och norr om Borgholm. Med tanke på storleken av en del bestånd bedöms den som bofast på Öland och under snabb spridning.

Växten känns igen på sina breda, matt blågröna blad som har inåtböjda kanter och en huvlik spets. Nertill är bladen rännformiga och det ena av dem omsluter det andra. De tre inre kalkbladen har en grön fläck både mot spetsen och basen; ibland flyter det gröna ihop. Sällsynt är fläckarna och fruktämnet i stället gula, f. lutescens. Det finns en ovanlig odlingsform med enbart en grön fläck nära spetsen av de inre kalkbladen, var. monostictus, den är inte noterad under inventeringen. Däremot är en egenartad kulturform funnen som måttligt förvildad nära Runsten kyrka. Hos den har de inre kalkbladen "normala" gröna fläckar nertill och upptill men dessutom har de ovanligt smala, yttre kalkbladen en grön fläck mot spetsen. Bladen är smalare, längre än normalt och något vridna nertill.

Kulturflykting, bofast.