kärrsälting
Triglochin palustris
Mer information om arten

Kärrsälting växer i allehanda våta miljöer som fuktängar, skogskärr, alvarträsk, vätar och källflöden; den ses både på betade och ohävdade lokaler. Kärrsälting växer också vid diken, vattenhål, dammar, i gamla stenbrott och sandtag. På havsstränder föredrar den sötvattensutflöde och ses ibland sida vid sida med havssälting T. maritima.

Kärrsälting finns spridd över större delen av Öland, speciellt frekvent inom södra halvan av Mittlandet med dess stora våtmarksområden. Växten är också vanlig på Stora Alvaret och i östra sjömarken. Som väntat är den obefintlig i Bödas barrskogar. Kärrsälting förefaller klara sig bra på dagens Öland.

Gammal, bofast.

Första fynd

PRIMÄRUPPGIFTER. Först omnämnd av Linné 7 juni 1741 då kärrsälting är en av de växter han noterar denna vilodag i närheten av kaplansgården i Ås sn på södra Öland (Linnæus 1745). Kärrsälting har aktuella noteringar från Ottenby, inte långt från kyrkan i Ås. Tidigt belagd Mörbylånga: Borgby [Bårby] O. Nordstedt 1883 (LD).

Utbredning

Funnen i 69 rutor = 73 %; allmän = 33 socknar.
Sterner 1938 allmän = 33 socknar.

Förändring: Oförändrad ± 0

karta