Desmeknopp växer halvskuggigt på mullrik, frisk mark med för övrigt glest växttäcke. De vanligaste växtmiljöerna är ädellövskogar, hässlen, mindre lundar och ofta ses den utmed skogsstigar eller i gamla fägator. När röjningar sker för att skogsbete ska återupptas kan desmeknopp, åtminstone kortsiktigt, gynnas. På några lokaler har den valt att växa vid basen av större hasselbuskar, på trädsocklar i alsumpskogar eller i multnande stubbar av döda lundalmar. En udda miljö noterades vid Karum, Högsrum sn, där desmeknopp hittades på mossklädda husruiner inne i en ädellövskog. Vid Vickleby kyrka växer den öppet i en gles gräsmatta intill en stenmur. Sällsynt har den påträffats i barrskogar och torrängar med enbuskar, i det sistnämnda fallet växer den inuti buskagen.

Utbredningen är koncentrerad till områden där lämpliga växtmiljöer finns, främst ädellövskogar. Speciellt frekvent är arten i delar av västra kustskogen. Liksom förr saknas desmeknopp längst i söder, Ventlinge och Ås sn, samt på sydöstra Öland söder om Stenåsa. Desmeknopp har lyckats hålla sig kvar i små lundrester omgivna av hårt brukad åkermark. Några nyfynd har gjorts men arten är knepig att inventera då den endast är synlig under en kort period av växtsäsongen. Dessutom gör den gröngula färgen att den lätt smälter ihop med bladmattor av sippor och andra lundens innevånare. Sammantaget förefaller desmeknopp relativt stabil på Öland.

Den huvudlika blomsamlingen har i toppen en 4-talig blomma, dessutom sitter fyra 5-taliga sidoblommor korsvis motsatta. De bildar nektar som lockar besökande insekter, främst olika flugor. Fruktsättningen är ofta dålig och desmeknopp sprider sig huvudsakligen vegetativt. Äldre bestånd kan täcka flera kvadratmeter.

Gammal, bofast.