Odört är ursprunglig i Medelhavsområdet och västra Asien. Som medicinalväxt har den sedan introducerats i norra Europa och andra delar av världen (Hultén & Fries 1986).

Odört växer på öppen och näringsrik mark. Olika ruderatmiljöer är vanliga växtplatser såsom jordhögar, stentippar, gödselupplag, gamla sandtag, avfallsanläggningar och stenbrott. Den växer även i gårdsmiljöer, på ladugårdsplaner och i vägkanter. En vanlig växtplats är havsstränder där odört växer på tångvallar utmed sand- eller klapperstenstränder. Ofta är dessa miljöer betade men kreaturen förefaller mestadels undvika den giftiga plantan. När en cykelväg drogs fram på sydvästra Öland noterades odört i stor mängd på den nygrävda marken. Sällsynt finner man odört i kanten av åkrar och på trädor.

Odört är en allmän växt på dagens Öland och spridd främst på södra tredjedelen av ön. Den är frekvent utmed delar av sydöstra kusten och på västra sidan växer den i anslutning till väg 136. Även de större tätorterna, främst Mörbylånga, hyser en hel del fynd från ruderatmiljöer. På Stora Alvaret saknas den frånsett några uppgifter vid alvarbyar och i gamla stenbrott. På norra halvan av Öland, norr om Borgholm, är det som tidigare glest mellan fynden. Odört har gynnats av den ökade kvävebelastningen av dagens odlingslandskap och alla grävarbeten när cykelvägar, el- och vattenledningar dras fram. En ökning jämfört med Sterner (1938) ses i statistiska analyser (Telfer) och idag saknas odört endast i Högby sn.

Odört är en av de giftigaste växter som finns i Sverige. Plantan innehåller flera alkaloider varav koniin är den mest kända. Förgiftning med odört blockerar förbindelsen mellan nervtråd och muskel, på liknande sätt som curare. Detta leder till en förlamning av all muskulatur, inklusive andningsmuskler, och offret dör av andningsstillestånd. Halten av koniin varierar mycket beroende på växtställe; plantor som växt soligt och varmt innehåller mindre gift (wikipedia.org).

Gammal kulturföljeslagare, bofast.