Kollektivarten grönknavel är ganska jämnt spridd över Öland. Vanligast är den på södra halvan av ön, utmed västra kusten. Där växer grönknavel på sandiga torrängar och i ruderatmarker. På Stora Alvaret hittas den på betade torrängsryggar. Utbredningen på Öland signalerar att den föredrar något kalkfattiga områden. Förekomsterna i sandiga, magra åkrar har troligen minskat eftersom en del av dessa har omförts till tallskog eller vuxit igen. Av fynden är ca 20 % gjorda i sandiga åkrar, påfallande ofta anges de ligga i träda.

Grönknavel företräds på Öland av två underarter: åkerknavel subsp. annuus och tuvknavel subsp. polycarpos. Åkerknavel har blad som är 8–13 mm långa, de mellersta internoderna är 10–25 mm (ofta tydligt längre än bladen). Blommorna mäter 3–4 mm, de har en konisk bas och utåtriktade kalkflikar. Tuvknavel har ett kompakt växtsätt, kortare blad (6–8 mm), de mellersta internoderna är korta (< 10 mm), ofta kortare än bladen. Blommorna är mindre, de mäter 2–3,2 mm och har en rundad bas. Kalkflikarna är uppåtriktade och något inåtböjda i spetsen (Jonsell 2001). Mellanformer är vanliga. Knappt 75 % av fynden är bestämda till underart. Tuvknavel förefaller vanligare på Öland. Av ca 200 fynd bestämda till underart är 75 % tuvknavel och 25 % åkerknavel. Eftersom ekologin delvis skiljer redovisas de nedan var för sig.