Spikvallmo är vanlig i sandiga, något kalkpåverkade åkrar, men är känslig för ogräsbekämpning. Den är idag vanligare i ruderatmiljöer såsom jordhögar, sandtag och stentippar. Vägkanter, trädgårdsland och gårdsplaner är andra vanliga växtmiljöer. Ibland är spikvallmo funnen i betesmarker där sandiga kostigar kan duga som växtplats.
Spikvallmo är fortfarande vanlig på Öland och jämnt spridd över ön. Endast på Stora Alvaret är det glest mellan fynden. Växten är frostkänslig och plantor som gror på hösten riskerar att dö under vintern (Jonsell 2001).
Gammal kulturföljeslagare, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Först publicerad av Ahlqvist (1815–17) Runsten: i åkrar mindre allmän. Tidigt belagd Öland: Westerlund 1852 (S) conf. ThK 1991.
Utbredning
Funnen i 77 rutor = 81 %; allmän = 33 socknar.
Sterner 1938 allestädes = 33 socknar (i liggaren noterad från 31 socknar).
Förändring: Oförändrad ± 0
