akleja
Aquilegia vulgaris
Mer information om arten

Akleja härstammar från västra och centrala Europa. Den har odlats i Sverige sedan lång tid och därifrån spridit sig ut i det vilda.

Akleja växer solöppet–halvskuggigt på torr–frisk, gärna kalkrik mark. Vanliga växtplatser är vägkanter och ruderatmiljöer (jordhögar, utkast och stentippar). Akleja kan även hittas i skogsbryn, hässlen och glesare skogar (både löv- och tallskog). Den kan också vara kvarstående vid gamla bosättningar, utkommen i betade torrängar, växa i åkerkanter och på klapperstensvallar vid havet.

Akleja är idag vanlig på en stor del av Öland. Den saknas på Stora Alvaret men är för övrigt jämnt fördelad över ön. Akleja har ökat tydligt sedan Sterner (1938). Olika färgformer förekommer och ibland ses fyllda blommor.

Kulturflykting, bofast.

Första fynd

PRIMÄRUPPGIFTER. Först publicerad avSjöstrand (1850) "i lövskog vid Borgholm, därifrån spridd till byn Strandtorp." Tidigt belagd Borgholm: J. P. Welander 1866 (LD).

Utbredning

Funnen i 72 rutor = 76 %; allmän = 32 socknar (Egby 0).
Sterner 1938 tämligen sällsynt = 12 socknar "på södra och mellersta Öland förvildad."

Förändring: Ökande ++

karta