Hässleklocka är funnen i ädellövskogar, hässlen, ekhagar, blandskog och sällsynt i fuktig klibbalskog. Ofta växer den i bryn, längs skogsvägar och stigar. Flera fynd är gjorda i rasbranter längs västra landborgen, i små lundrester med hassel och skogsek. Hässleklocka är exempelvis spridd inom det populära utflyktsmålet Nunnedalen, Vickleby och Resmo sn. Ibland är växten rapporterad från slåtterängar och åkerkanter. Hässleklocka är någon gång funnen i gårdsmiljöer och vid husruiner, troligen då som odlingsrest.

Utbredningskartan visar liksom i Sterner (1938) en klar västlig slagsida. Liknande mönster i utbredningen har buskstjärnblomma Stellaria holostea. Som många lundväxter har hässleklocka svårt att hitta till lövdungarna på Stora Alvaret. Enda undantaget är dungen längs gamla banvallen vid Penåsa, Kastlösa sn. På de skogfattiga sydöstra delarna av Öland saknas växten helt. Hässleklocka betas gärna, främst av rådjur (egen iakttagelse). En viss tillbakagång konstateras som bedöms bero på att dagens skogar är alltför skuggiga för att vara optimala för växten. Gårdagens lövskogar var mer ljusöppna, fortfarande präglade av skogsbete och bruket som slåtterängar. Frågan är vad som händer nu när alm och ask drabbats av almsjuka respektive askskottsjuka och dukar under i stor mängd? Västerstads almlund har snart inga lundalmar kvar, kommer det att gynna eller missgynna hässleklocka? Jämfört med Sterner (1938) ses ingen förändring i statistiska analyser (Frescalo och Telfer); vår bedömning är en antydd minskning.

Från Öland är endast vanlig hässleklocka var. latifolia känd; den har triangulärt, lansettlika blad. I odling förekommer stor hässleklocka var. macrantha. Blommorna på denna varietet är ofta vita och bladen är hjärtlika, högst 1,5 gånger så långa som breda. Stor hässleklocka är inte funnen som förvildad på Öland.

Gammal och kulturflykting, bofast.