Åkervädd växer i torr–frisk, gärna sandig mark och ses i vägrenar, åkerkanter och glesare torrängar. Den kan också hittas på ruderatmark, i sandtag och sandiga tallskogar. Sällsynt är den funnen på sandstränder och i slåtterängar. Många insekter besöker blommorna i jakt på föda (se foto).

Åkervädd är starkt knuten till odlingslandskapet vilket medför att Stora Alvaret samt småalvaren norrut saknar fynd. I Mittlandet återfinns växten längs vägkanter och i ruderatmiljöer. På östra sjömarken växer den i tuviga betesmarker. Åkervädd förefaller ha samma utbredningsmönster som tidigare noterats av Sterner (1938).

Åkervädd är gynodioik dvs. den har plantor vars blommor enbart har pistiller medan andra plantor har tvåkönade blommor (hermafroditer) dvs. med både ståndare och pistiller. Frön av åkervädd kan spridas av myror (myrmekokori). Även frön hos violer Viola, frylen Luzula och nunneörter Corydalis kan ta hjälp av myror. För att myran ska klara av att springa runt med fröna får de inte vara alltför stora. Dessutom underlättas beteendet om det finns någon slags belöning till transportören. Många frön som sprids med myror har därför ett fettrikt bihang, så kallad elaiosom, som erbjuder en energikick som tack för hjälpen.

Gammal, bofast.