Klofibbla företräds på Öland av underarterna alvarklofibbla subsp. pumila och subsp. tectorum (svenskt namn saknas); den sistnämnda med varieteten vanlig klofibbla var. tectorum och hällklofibbla var. glabrescens. Hällklofibbla växer på Gotlands hällmarker, vätar och torrängar (Johansson m.fl. 2016). Ibland har en speciell form av vanlig klofibbla som växer i sandiga, magra åkrar skilts ut, f. segetalis. Åkerformen har smala, nästan oflikade blad och få korgar. Skillnaderna mellan de olika underarterna och varieteterna visar en tydlig koppling till miljön och bibehålls till stor del när plantor jämförs i konstant odlingsmiljö. De mest särpräglade varianterna, som till exempel alvarklofibbla, kan därför tolkas som lokalt anpassade ekotyper (Andersson 1990, 1993).
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Först omnämnd av Linné 4 juni 1741 när han övernattat i Glömminge och noterar en del växter i närheten av nattkvarteret varav klofibbla är en av dem (Linnæus 1745). Kanske fann han växten på den åker med skiffersten som han beskriver? Idag växer klofibbla på en torrbacke nära kyrkan i Glömminge samt i sandiga trädesåkrar ca 1 km sydväst om kyrkan.