Vårlök är en karaktärsväxt för Ölands lundar med dess rika vårflora. Av de aktuella fynden är knappt 40 % gjorda i skogsmiljöer som hässlen (ofta betade), ädellövskog, annan lövskog, dungar med lundalm, ekhagar och sällsynt i rena tallskogar. Andra vanliga miljöer är kulturpåverkade som klippta gräsmarker, vägrenar, åkerkanter, kyrkogårdar, betade torrängar och utkast nära bebyggelse. Vid ett tillfälle är vårlök funnen i karst, en miljö som ibland hyser andra lundväxter som blåsippa Hepatica nobilis och liljekonvalj Convallaria majalis.

Vårlök är mycket vanlig främst inom Mittlandet och västra kustskogen. På sydöstra Öland har fynd tillkommit varav några kan härstamma från odling. Fortfarande är det glest med observationer söder om en linje mellan Smedby–Sandby sn och förklaringen är att rikare lövskogar med kontinuitet i princip saknas där. Det finns emellertid ett par undantag såsom Albrunna lund, S. Möckleby sn, där vårlök sågs av Rikard Sterner 1918 och där den fortfarande finns kvar. I Asplunden, Hulterstad sn, noterade Rikard Sterner vårlök 1922 och även där finns den kvar. På Stora Alvaret finns inga miljöer som passar växten men den växer vid ett par alvarbyar. Norr om Borgholm är fynden glesare men vårlök hittas idag utan större svårigheter i samtliga av Ölands socknar.

Vårlök förekommer i två former där f. glauca har grågröna, matta blad som är överdragna med en vaxhinna samt f. lutea som har blanka, rent gröna blad. Ibland växer de båda formerna tillsammans och någon skillnad i preferens mellan växtmiljöer har vi inte märkt. Båda växer i lundar samt på öppna lokaler som klippta gräsmarker. Vid ett tillfälle är en halvfylld form av vårlök funnen, kvarstående vid ett ödetorp i Mittlandsskogen.

Gammal, bofast.