Lundviol växer halvskuggigt på frisk, mull- och kalkrik mark i ädellövskog och hässlen, de sistnämnda ibland betade. Den kan även förekomma i avenboksskog, blandskog, trädbärande slåtterängar och någon gång i tallskogar med enstaka hasselbuskar. När skogar delvis röjs för att betas kan den, åtminstone tillfälligt, dyka upp i stort antal.

Lundviol följer utbredningen av ädellövskogen på Öland och är således vanlig inom Mittlandet och i delar av kustskogen väster om väg 136. Längst uppe i norr hittas lundviol i rikare skogar som vid Lindreservatet, Böda sn, och runt Horns kungsgård, Högby sn. På sydöstra Öland, från Sandby sn och ner till Ås, saknas den helt. Förr växte den i Asplunden, Hulterstad sn, men gallringar av skogen har gett ett massivt uppslag av kvävegynnade arter vilka bland annat konkurrerat ut lundviol. Lundviol har minskat på Öland jämfört med tidigare inventeringar. En orsak är att dagens lövskogar, efter att skogsbetet upphört, är alltför skuggiga för att vara optimala. Små lundrester i åkerlandskapet huggs ibland ner vilket drabbat några äldre lokaler. Eftersom lundviol bara är möjlig att artbestämma under sin korta blomningstid kan den vara något förbisedd.

Gammal, bofast.