Glansruta växer närmast i de baltiska länderna och ryska Karelen. Växten är under 2000-talet tillfälligt noterad i Sverige på barktippar och timmerkajer. Uppgift om glansruta av Abraham Ahlqvist i NSB 7 (Persnäs: Södvik) har betvivlats senare. Det finns även ett belägg av glansruta samlat av E. Fries som spökat för flera botanister. Fyndet är avfärdat i Sterner (1938) och (1986) där man betvivlar dess öländska härkomst. Elias Fries är vanligtvis mycket pålitlig men en etikettförväxling är förstås möjlig. Rimligen borde Fries själv ha publicerat fyndet om han var säker på dess äkthet. Ytterligare ett belägg av glansruta ska vara taget på Öland. Båda beläggen i (UPS) är ombestämda av Mats Hjertson till backruta T. simplex.