Hårkörvel anges i Sterner (1938) vara ursprunglig i landborgsbranter, torr stenig buskmark och karster. Endast en handfull aktuella fynd föreligger från västra landborgen och inget från karstmiljöer. I stället växer hårkörvel idag i lövskogsgläntor, buskridåer, bryn, hässlen och utmed skogsvägar. Den är ofta funnen i ruderatmiljöer såsom stentippar, jordhögar, gamla sandtag och stenbrott. Hårkörvel föredrar kalk- och näringsrik mark på kulturpåverkade lokaler som gårdsmiljöer, gräsmattor, trädgårdsland och åkerkanter. Även betesmarker, gärna något kvävepåverkade och röjda, kan vara växtmiljöer.
Hårkörvel är vanligast inom Mittlandet och den västra kustskogen. Däremot är den ovanlig på Stora Alvaret där den främst hittas i skogsdungar, horvor och gamla stenbrott.
Gammal, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Först omnämnd av Linné 2 juni 1741 då han noterar hårkörvel mellan Köpings kyrka och prästgården (Linnæus 1745). Växten finns än idag i den närbelägna skogen vid Prästhag samt i en buskrik torräng ovanför Köpings klint. Tidigt belagd Kastlösa: J. W. C. Stenhammar 1843 (UPS).
Utbredning
Funnen i 75 rutor = 79 %; allmän = 32 socknar (ej återfunnen Egby).
Sterner 1938 allestädes = 33 socknar (i liggaren noterad från 32 socknar).
Förändring: Oförändrad ± 0
