Taggkörvel uppges i Sterner (1938) vara ursprunglig på klapperstensvallar vid havet och i västra landborgens rasbranter. Det finns endast ett aktuellt fynd från västra landborgen men flera fynd från havsstränder där den gärna växer på driftvallen. När fyllnadsmaterial tagits från stranden kan växten dyka upp på nygrusade traktorvägar. Taggkörvel växer gärna på störd mark där jorden hålls öppen och näringstillgången är god; det är också en fördel om marken är något kalkpåverkad. Lämpliga växtmiljöer är därför hönsgårdar, trädgårdsland, ruderatmark och gårdsplaner. Flera lokaler beskrivs som fårbetade torrängar med glesare vegetation. Frukterna är krokborstiga, de fastnar därför lätt i fårpälsen och sprids på detta sätt vidare. Kanske är detta en anledning till att man hittar taggkörvel i enbuskage och under skuggande träd dit fåren gärna drar sig tillbaka för siesta? Sällsynt är växten funnen i åkerkanter och stenbrott.

Taggkörvel har liksom förr flest fynd på norra halvan av Öland, norr om Borgholm. Det är främst längs den västra, steniga kusten som växten har flera, ganska långlivade lokaler. Men även längs östra kusten finns några rika lokaler på strandvallar och sandstränder. Trots att taggkörvel idag är funnen i fler socknar än tidigare ses en viss minskning jämfört med Sterner (1938) i statistiska analyser (Frescalo). Den är inte återfunnen i flera socknar samtidigt som nyfynd gjorts i några men i en del av dessa fall är växten spridd från närbelägen odling i trädgårdar.

Taggkörvel är på Öland en vinterannuell växt. Tidigt på försommaren blommar den och sätter frukt innan växtplatsen torkar ut. Fröna gror under sensommar–höst och små plantor övervintrar. Milda vintrar och i skyddade lägen som i trädgårdsland kan växten blomma redan i december.

Gammal, bofast.