Kärrbräsma växer på fuktig–våt mark som kan vara ohävdad eller betad. Den är vanlig i kanten av skogskärr, fuktängar, alvarträsk, längs diken och vid vattenhål; sällsynt ses den i sumpskogar.

På Öland är kärrbräsma ganska jämnt spridd över stora delar av ön inklusive Stora Alvaret. I Sterner (1938) bedöms den saknas i de skogfattiga delarna av ön men det stämmer inte idag. Kärrbräsma finns på flera lokaler på den annars så skoglösa sydöstra delen av Öland. Någon reell ökning är det troligen inte; växten var kanske förbisedd förr? Eller så var avgränsningen mot äkta ängsbräsma annorlunda?