Bredkaveldun växer i näringsrikt sötvatten på dyiga bottnar. Den förekommer främst i kraftigt kulturpåverkade lokaler som bevattningsdammar, vattenhål, diken, kanaler, dämmen samt gamla fuktiga stenbrott och sandtag. Ibland ses den i skogskärr, alvarträsk, gölar och naturliga bäckar.
Bredkaveldun har troligen inkommit till Öland under senare delen av 1800-talet då den först sågs på sydvästra delen av ön. Den gynnades av de utdikningar och torvtäkter som skedde runt sekelskiftet (1900) och expanderade snabbt.Redan fyra decennier efter primärfyndet kunde Sterner (1938) notera den i 28 socknar. Idag gynnas bredkaveldun av alla bevattningsdammar som tillskapats i odlingslandskapet samt den tilltagande eutrofieringen. I dagsläget är bredkaveldun spridd över större delen av ön med några undantag. På Stora Alvaret är det glest med fynden som är koncentrerade till några alvarträsk, kanaler och stenbrott. Även längst uppe i norr i Bödas magra barrskogar ligger fynden glest.
Inkommen, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Först omnämnd av Hemmendorff (1895–1896) Resmo: Resmo mosse samt Kastlösa: Lunda mosse, i ett stort dike 400 m väster om kanalen och parallellt med denna. Tidigt belagd Mörbylånga: Gunnar Ekström 1910 (OHN).
Utbredning
Funnen i 81 rutor = 85 %; allmän = 33 socknar (nyfynd Alböke, Torslunda, Sandby, Stenåsa och Smedby).
Sterner 1938 tämligen allmän = 28 socknar.
Förändring: Något ökande +
Lokaler
Felaktig publicerad:
Bredkaveldun är omnämnd från Hornsjön av Göran Wahlenberg (1821). Även i Sjöstrand (1850) uppges bredkaveldun från Öland men uppgiften saknas senare i Sjöstrand (1863). I Hartman (1861) finns också den felaktiga uppgiften med.