kattmynta
Nepeta cataria
Mer information om arten

Kattmynta är en gammal medicinalväxt som odlats sedan medeltiden. Växten påstods ha en lugnande effekt på nervsystemet och vara bra för matsmältningen. Den är inhemsk i södra Europa men har funnits sedan lång tid i vårt land.

Kattmynta växer på torr, öppen och kväverik mark som är fri från annan konkurrerande vegetation. Den är funnen på avfallsplatser för trädgårdsmaterial, jordtippar, i gårdsmiljöer och vid en gammal stenkällare.

Kattmynta är en växt i försvinnande men förekommer fortfarande som trädgårdsväxt och går att köpa i en del plantskolor. I några trädgårdar odlas kattmynta, tyvärr inte med öländskt växtmaterial. De fynd som gjorts under det senaste decenniet är i de flesta fall av tillfällig natur då växten kommit ut med trädgårdsavfall. Kattmynta har aldrig varit lika spridd på Öland som de andra gårdsväxterna kransborre Marrubium vulgare och hjärtstilla Leonurus cardiaca vilka Rikard Sterner noterade i alla 33 socknarna. Jämfört med Sterner (1938) ses en tydlig minskning i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).

Kattmynta finns i två former; den ena luktar mynta och den andra citronmeliss. Tyvärr är lukten bara noterad hos två förekomster. Kattmyntan vid Capellagården, Vickleby sn, doftade mynta medan förekomsten vid Solberga, Gräsgård sn, doftade citronmeliss. Flera faktorer samverkar till att växten är mycket sällsynt i dagens Sverige. Som nämnts är kattmynta känslig för konkurrens och behöver öppen jord för att gro och utvecklas optimalt. Samtidigt ska marken helst vara kväverik, en ekvation som är svår att få ihop. Gamla dagars hönsgårdar erbjöd en optimal miljö för kattmynta; öppen jord som gödslades av hönsen. Fröna har en dålig grobarhet. Dessutom har de knappt alls någon frövila, efter tre år i jorden är grobarheten försvunnen (Svensson & Wigren 1984). Men detta motsägs delvis av fyndet från Gärdslösa sn, se ovan. Kattmynta som är en sydlig art är dessutom dåligt anpassad till svenska vintrar. Skotten som plantan bildar under hösten fryser ofta bort. Försöker man odla kattmynta i sin trädgård måste den dessutom skyddas från ovälkomna besök av katter som gärna tuggar i sig växten.

Gammal kulturföljeslagare och kulturflykting, förr bofast, numera tillfällig.

Första fynd

PRIMÄRUPPGIFTER. Först publicerad av Ahlqvist (1815–17) Runsten: i byn Spjutterum, vid vägkanter sällsynt. Tidigt belagd Vickleby: H. W. Rosendahl 1869 (S).

Utbredning

Funnen i 11 rutor = 12 %; tämligen sällsynt = 9 socknar.
Sterner 1938 funnen i 26 rutor = 27 %; spridd = 21 socknar; Sterner 1986 tämligen sällsynt = 7 socknar (endast 2 aktuella lokaler).

Förändring: S 38 starkt minskande ---; S 86 oförändrad ± 0

Lokaler

Köping: Kalleguta, avfallsanläggning 630665 156023 JEm & GEm 2003. Gärdslösa: Högtomta, spontan i trädgård efter grävning vid ladugård 629422 155437 EH 2007 (OHN) conf. ToK. Algutsrum: Törnbotten öster om, sten/jordtipp 628314 154562 JOP 2009, kvar 2016. N. Möckleby: Gunnarstorp NV, vägkant 628306 155091 KAJ & RGC 2012. Torslunda: Eriksöre, vid jordkällare 627615 154141 Mary-Anne Schultz 1995, kvar UBA & TGn 2006, ej återfunnen 2007 och 2014. Vickleby: Capellagården, komposthögar 627286 153989 UBA & TGn 2010 myntadoftande, kvar 2021; Litorinavägen, större ruderatområde med utkast 627234 153804 IC & TC 2021 (foto AP). Kastlösa: Lunda 100 m norr om, jordhög 625986 154050 JOP & CrA 2012; Övre Västerstad i söder, spontant ogräs i trädgård inkommen med kompost från Kalmar 625549 153775 CrA 2008, kvar 2021; Kastlösa avfallsanläggning, ruderatmark 625869 153554 CrA 2018. Gräsgård: Solberga, gårdsmiljö 624596 154304 ToK 1992 doftar citronmeliss, frön från Ivön i Skåne, kvar 2019. Ås: Södra udden vid Naturum, fröspridda småplantor 622998 153684 ASn 2008 (OHN), kvar 2018.

Fynd 1986–1999:
Högsrum: kyrkan, oxelhäck 629351 154844 S. O. Aleljung 1987. Hulterstad: Hulterstad söderut, vid väg till fotbollsplan S. Norman via B. Lundgren 1979, kvar Hulterstad malm öster landsvägen vid staket 625732 154686 CrA 1990, utgången 1994.

karta
histkartasterner38