Kruståtel förekommer främst i glesa och torra tallskogar på sand men den kan även växa i friskare björk- eller ekskogar. Den slår till med massförekomster på hyggen eller efter röjningar av kraftledningsgator. Andra vanliga växtmiljöer är ljunghedar, sandiga vägrenar och magrare betesmarker. De jordprover som tagits på växtplatser visar generellt sura markförhållanden med pH mellan 4,0 till 5,4 (Sterner 1938). På norra Öland är kruståtel ett vanligt inslag i igenväxande så kallade grå dyner; dessa har ett bottenskikt av pionjärmossor och ofta ses även borsttåtel Corynephorus canescens på dynerna. Sandgräshedar, sandstränder, skiffergrusvallar vid havet liksom ruderatmiljöer med jordtippar kan hysa växten. Sällsynt är den funnen i åkerkanter och på magra trädor.

Kruståtel har en ojämn utbredning på Öland och är främst knuten till områden med kalkfattiga jordarter. Utbredningen är därför huvudsakligen koncentrerad till öns västra sida, de stora sandfälten i Köping och Gärdslösa sn samt barrskogar i Böda. Utmed östra sidan av Öland har den börjat dyka upp i en del mognande tallplanteringar. På Stora Alvaret och i Mittlandet hittas den i enstaka talldungar och björkskogar. Liksom förr saknas kruståtel nästan helt på det skogfattiga sydöstra Öland. Jämfört med Sterner (1938) ses en antydd minskning i statistiska analyser (Frescalo); vår bedömning är att kruståtel i princip är oförändrad.

Såvitt känt förekommer på Öland endast vanlig kruståtel subsp. flexuosa.

Gammal, bofast.