kärrsilja
Peucedanum palustre
Mer information om arten

Kärrsilja växer på fuktiga–blöta lokaler och är tolerant vad gäller markens innehåll av kalk och näringsämnen. Vanliga växtmiljöer är skogskärr, alvarsjöar och sumpskogar. Den är även funnen i frisk- och fuktängar som är måttligt betade eller ohävdade samt vid diken och dammar. Kärrsilja växer längs stränderna av Ölands största sjö, Hornsjön i Högby sn.

Kärrsilja är som tidigare ovanlig på sydöstra Öland. På Stora Alvaret är det sparsamt med fynden; några observationer finns från tokfuktängar och kanten av alvarträsk. I Sterner (1938) anges att växten då helt saknades vid alvarets träsk och vätar. Kanske var betestrycket i början av 1900-talet så hårt att den missgynnades? För övrigt är den ganska glest spridd över ön. Längs sydvästra Ölands kust växer kärrsilja i sumpskogar och strandnära kärr. I Mittlandet finns fynd från större agkärr och ohävdade kärrängar. Sammantaget ganska oförändrad status trots att utdikningar och dräneringen av landskapet borde missgynnat växten. Men jämfört med Sterner (1938) pekar statistiska analyser på en viss minskning (Frescalo).

Gammal, bofast.

Första fynd

PRIMÄRUPPGIFTER. Först omnämnd av Linné 1 juni 1741 då kärrsilja är en av alla de arter han noterar redan den första dagen på Öland efter att ha landstigit vid Färjestaden (Linnæus 1745). För att idag finna kärrsilja får man ta sig ett par kilometer norrut till en ohävdad strandäng vid Saxnäs. Tidigt belagd Köping: utan insamlare 1884 (OHN).

Utbredning

Funnen i 50 rutor = 53 %; tämligen allmän = 26 socknar (ej återfunnen Källa, Egby och Resmo; nyfynd Gårdby, Sandby och Hulterstad).
Sterner 1938 funnen i 36 rutor = 38 %; tämligen allmän = 24 socknar; Sterner 1986 tämligen allmän = 26 socknar (nyfynd S. Möckleby och Ås).

Förändring: Något minskande -

karta
histkartasterner38