Falkmaskros har en nordlig utbredning och går ända upp till lappmarkerna. I Riksmuseets samlingar finns belägg från 10 öländska socknar som är bekräftade/bestämda av Hans Øllgaard. Falkmaskros är eftersökt av Göran Wendt och Hans Øllgaard under 2000-talet både i Skåne och på Öland utan fynd.
Äldre av Hans Øllgaard under 2000-talet godkända belägg finns från 12 socknar (Böda, Högby, Högsrum, Långlöt, Runsten, Algutsrum, Torslunda, Vickleby, Resmo, Hulterstad, S. Möckleby och Ås).
Falkmaskros kan förväxlas med mörk tegelmaskros T. canulum. Bladflikarna är ofta krusiga och tjärfärgade i mellanrummet. Sidoflikar har en bred bas som övergår i en trådsmal, framåtsvängd yttre del.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Högsrum: Stora Rör norrut Stugbyns pensionat, gårdsplan G. Haglund 1938 (LD & S) conf. HØ 2004 och 2014.
Utbredning
Saarsoo & Haglund (1962) i artikeln synonym med T. canulum varför det är svårt att dra säkra slutsatser hur utbredd den varit på Öland: mindre allmän, observerad i 22 socknar: alvar, sandfält, torra ängar och gräsmarker, tallskogar och lundar, parker, strandvallar, Juniperus-torrängar, gårdsplaner, vägkanter.
Förändring: Starkt minskande ---
Lokaler
Senaste belägg:
Högby: Lindelund, trädesåker C. F. Lundevall & B. Saarsoo 1962 (S) conf. HØ 2014.
Felaktigt publicerad:
Saarsoo & Haglund (1962) Det första belägget som anges i artikeln är sedermera ombestämt. Sandby: Ekelunda, gårdsplan RS 1933 (S) det. T. falcatum G. Haglund 1944, ombestämt T. canulum HØ 2004.