spetsdaggvide
Salix acutifolia
Mer information om arten

Spetsdaggvide är den "östliga" formen av daggvide S. daphnoides, tidigare ansågs den vara en underart till daggvide men idag är de olika arter. Spetsdaggvide har en östlig utbredning, från Vitryssland och Ukraina, söderut till Svarta havet, österut till Kaspiska havet och norrut ända till Vita havet. Den har odlats i Sverige som vindskydd och för prydnad. Från Öland finns tre fynd med belägg.

Spetsdaggvide är en stor buske eller sällan ett litet träd. Den har stipler som är smala och långspetsade, mer än 2 ggr så långa som breda. Bladskaftet kan vara tydligt uppsvällt nertill och sammanvuxet med stipeln. Bladen är smalt avlånga, 7–15 ggr så långa som breda. Fjolårskvistar är blankt rödfärgade, som torra med blådaggiga fläckar; årskvistarna är först gula.

Kulturflykting och kvarstående, tillfällig.

Första fynd

PRIMÄRUPPGIFTER. Köping: Kalleguta avfallsanläggning, jordtipp 630670 156015 N. Niordson 2001 (S).

Utbredning

Funnen i 2 rutor = 2 %; mycket sällsynt = 3 lokaler.

Lokaler

Köping: se primärfynd. Egby: Egby udde 1050 m VNV, skogsbryn mot markvägren 630639 156349 CrA & JOP 2009 (eget herb.), ej återfunnen 2017. Ventlinge: Grönhögen norr om hamnen, mellan industrimark och golfbana buskridå 623825 153671 CrA 2017 (S) conf. ThK.