Trädgårdsveronika är ursprunglig i sydvästra Asien och har genom handel med frövaror spridit sig till en stor del av Europa och östra Nordamerika. I Sverige noterades den första gången i början av 1800-talet. Till Öland inkom den troligen någon gång under andra hälften av 1800-talet.
Trädgårdsveronika växer i åkrar, trädgårdsland, ruderatmarker, vägkanter och gräsmattor. Ibland påträffas arten i betade torrängar med en viss kvävepåverkan.
Utbredningen på Öland följer i princip den odlade marken. De få fynden på Stora Alvaret härrör från kreatursstigar, stentippar och liknande miljöer. I Mittlandet finns insprängda små åkermarker, traktorvägar och jordhögar som kan hysa arten. Av förklarliga skäl saknas den inom större delen av Böda Ekopark. På Öland har trädgårdsveronika en tydlig expansion under tidigt 1900-tal. Troligen har den i dagsläget hittat de flesta lämpliga växtmiljöerna i landskapet. Den klarar även att växa i de fodermajsåkrar som blivit vanliga under det senaste decenniet. Jämfört med Sterner (1938) ses en antydd ökning i statistiska analyser (Telfer).
Trädgårdsveronika kan under milda vintrar blomma i stort sett året om. Vid några tillfällen är den funnen med mindre blommor där blomfärgen går åt violett. Från andra närstående arter skiljs den på sina stora blommor. Kapseln är dubbelt så bred som hög och har en bred inskärning med ett långt utskjutande stift.
Inkommen kulturföljeslagare, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Öland: F. Ahlberg 1872 (GB). Först publicerad: Neuman (1887). "Veronica persica ‒ Öl. i en åker nedom Borgholms slott. Ny för Öland."
Utbredning
Funnen i 82 rutor = 86 %; allmän = 33 socknar (nyfynd Källa, Egby, Bredsättra och Sandby).
Sterner 1938 funnen i 42 rutor = 44 %; tämligen allmän = 29 socknar; Sterner 1986 allmän (utan närmare uppgifter).
Förändring: Något ökande +

