gotlandssvalting
Alisma lanceolatum
Mer information om arten

Gotlandssvalting förekommer i Europa och norra Afrika. I Sverige är den vanlig på Öland och Gotland, för övrigt mycket sällsynt.

Gotlandssvalting växer i stillastående eller långsamt flytande sötvatten på kalkrika, gyttjiga bottnar. Den är ursprunglig i skogskärr, alvarträsk, bäckar, större alvarvätar och på sjöstränder. På dagens Öland är den vanligt förekommande även i kulturpåverkade miljöer som diken, kanaler, vattenhål, dammar, vattenfyllda stenbrott och i hjulspår på de traktorvägar som genomkorsar sumpskogar och kärr.

Gotlandssvalting är spridd över hela Öland med flest lokaler inom Mittlandet. Ansamlingen av fynd i Källa och Högby sn beror främst på flitiga inventerare. Gotlandssvalting förefaller klara sig väl och har exempelvis hittat till många av de dammar och vattenhål som grävts i modern tid.

Gotlandssvalting har en bladbas som är jämnt avsmalnande, frukten (en nöt) har oftast två fåror på ryggsidan och kronbladen har en framträdande mittand. Svalting har bladbas som är avrundad eller hjärtlik, nöten har oftast en fåra och kronbladen saknar mittand (Schou m.fl. 2017).

Gammal, bofast.

Första fynd

PRIMÄRUPPGIFTER. Först publicerad: Samuelsson (1922 a). "Öland. Borgholm (1910 Th. Sjövall); Högby: Löttorp (1911 J. Lagerkrantz); Böda: mellan Böda station och Nabbelund nära Dykärret (1921 A. S. Trolander)." Tidigt belagd Borgholm: T. Sjövall 1910 (GB), Borgholm O. Köhler 1910 (S) det. Ingemar Björkqvist 1965. Observera att gotlandssvalting inte var urskild från svalting A. plantago-aquatica förrän i början av 1900-talet varför äldre, ej granskade belägg av svalting mycket väl kan vara gotlandssvalting.

Utbredning

Funnen i 60 rutor = 63 %; allmän = 31 socknar (ej återfunnen Egby; nyfynd Smedby).
Sterner 1938 allmän = 31 socknar (Smedby och Segerstad 0).

Förändring: Oförändrad ± 0

karta