Klibbveronika växer på varm, sandig och öppen mark som ofta är något kalkrik. Sandiga åkrar och betesmarker men även ruderatmarker är vanliga växtmiljöer. I betesmarker växer den på kreatursstigar eller där djuren sparkat upp gropar och exponerat bar sand. Även glesare gräsmarker, traktorvägar, trädgårdsland, sandtag och vägkanter kan hysa arten. Den konkurrenssvaga och tidigblommande klibbveronikan vill ha lokaler som saknar annan vegetation och som snabbt värms upp av vårsolen. Den klarar tillförsel av näringsämnen så länge marken hålls öppen. På näringsrika ruderatmarker kan den bli rejält storvuxen.

Klibbveronika har sin tyngdpunkt inom de västra delarna av Mörbylånga kommun och de "sandiga socknarna" på östra Öland: N. Möckleby, Gårdby och Sandby. På sydöstra Öland söder om Sandby sn saknas klibbveronika med något undantag helt, något man även ser hos andra arter som växer i sandiga marker. Denna utbredningslucka noterades redan av Rikard Sterner. Klibbveronika är en i södra Sverige ovanlig art som fortfarande är ganska vanlig på Öland. Men även hos oss hotas arten av åtgärder som ökad ogräsbekämpning och borttagande av odlingshinder (stenmurar och rösen) i odlingslandskapet. Det är viktigt för artens fortlevnad att sandiga betesmarker hålls öppna genom kreaturens tramp. En minskning som åkerogräs bedöms föreligga, en miljö som Rikard Sterner särskilt lyfte fram som vanlig för arten.

Gammal kulturföljeslagare, bofast.