Torvtåg förekommer i Sverige främst på Öland och Gotland. Den har minskat på fastlandet, främst i Skåne (Snogerup 2009). Torvtåg växer på fuktig, kalkrik och ofta välhävdad mark. Den är vanlig i alvarvätar, tuviga och betade kalkfuktängar, skogskärr och alvarträsk. Någon gång är den funnen på ohävdade lokaler men är ytterst sällan noterad på lokaler av ruderatkaraktär, enda undantaget är gamla stenbrott. Detta skiljer den från släktingen ryltåg J. articulatus som ofta återfinns i just ruderatmiljöer.

Torvtåg är vanlig på Stora Alvaret och i de stora skogskärren i Mittlandet. Som många kalkföredragande arter vägrar den att växa väster om väg 136. Norr om Borgholm glesnar fynden ut påtagligt. Troligen har en viss minskning skett sedan Sterner (1938). För att torvtåg ska fortleva på Öland är det viktigt att kalkfuktängar och friska naturbetesmarker fortsätter att hävdas och inte påförs näringsämnen.

Torvtåg kan närmast förväxlas med ryltåg J. articulatus men de skiljer sig habituellt redan i fält. För att vara säker bör man studera kalkbladen vilket görs bäst på färskt material. På dåligt pressade belägg är det ofta svårt att se kalkbladens form. Torvtåg har trubbiga–svagt spetsiga yttre kalkblad som vanligen mäter 1,8–2,6 mm, ofta med en påsatt udd; de inre är tydligt trubbiga. Kapseln mäter 2–2,8 mm med en kort näbb. Ryltåg har tydligt spetsiga, yttre kalkblad som mäter 2,5–3,5 mm, de inre är trubbiga–vasst spetsiga. Kapseln mäter 3–4 mm och har en tydlig näbb på 0,1–0,3 mm (Snogerup 2009).

Gammal, bofast.