Slån växer solöppet–halvöppet i varma lägen på torr, ofta kalkpåverkad och stenig mark som kan vara betad eller ohävdad. När busken blommar i början av maj förstår man hur spridd den är på Öland, vart man än vänder blicken möts man av vitskummande blomhav. Slån är vanlig på alvarmark där den växer i karster, grusalvarens uppfrysningsmark eller sprickrika hällmarker. I västra landborgens kalkstensbranter är den väl anpassad liksom på steniga–grusiga havsstränder. Utmed stenmurar som kantar åkermarken, i glesare löv- eller tallskogar, hässlen, betade torrängar, längs markvägar – överallt finner man slån. Den kan även växa på jordtippar, i stenbrott och sandtag.

Slån är troligen den vanligaste busken på Öland och förekommer i många olika miljöer. Endast i de kalkfattiga tallskogarna i Böda är det glesare med fynden. Slån har gynnats av den igenväxning som skett av landskapet.

På ohävdad och igenväxande mark kan slån bilda helt ogenomträngliga snår exempelvis i kanten av Mittlandets skogskärr vilket många inventerare fått erfara. När en betesmark röjs ser man ofta ett massuppslag av slånskott. De färska skotten kan betas, speciellt av får, och kreaturens tramp håller också nere bestånden.

Vissa år blir många slånbuskar helt kalätna av slånspinnmal Yponomeuta padellus som spinner ett spöklikt nät runt snåren. Trots de kraftiga angreppen överlever slånbuskarna och kan komma igen med nya blad senare på säsongen men fruktsättningen uteblir. Slånspinnmal är till skillnad från en del andra spinnmalar inte strikt monofag (monofag = födosöker endast på en värdväxt) utan kan hittas på andra arter i släktet Prunus och även på hagtornar Crataegus. Slånspinnmal är den vanligaste arten i släktet Yponomeuta på Öland och numera ser man massuppträdande i princip årligen.

Gammal, bofast.