Berggröe har en bred ekologisk nisch och växer såväl i alvarets torrängar som på tuvor i kalkfuktängar. Arten är också vanlig i ruderatmarker såsom sandtag, stenbrott, intill bevattningsdammar och på jordtippar. Andra växtmiljöer är strandvallar, vägkanter, skogsbryn, röjda kraftledningsgator och åkerkanter som gränsar till stenmurar. Ibland hittas berggröe i grusalvar, karster och spricksträngsalvar.
Berggröe är vanligt över hela Öland och har inga utbredningsluckor. Västra landborgen och västra stenkusten erbjuder många lämpliga lokaler. Gräset klarar att växa i många miljöer och är inte beroende av hävd.
Gammal, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Först publicerad av Sjöstrand (1850) "på torra ställen överallt, och i fält". Tidigt belagd Ås: Ottenby, på stranden F. Ahlberg 1860 (OHN).
Utbredning
Funnen i 85 rutor = 89 %; allestädes = 33 socknar.
Sterner 1938 allestädes = 33 socknar (i liggaren noterad från 32 socknar).
Förändring: Oförändrad ± 0