I Norden förekommer såpört på Öland, Gotland och i Dalarna (trakten av Mora) samt i delar av östra och sydvästra Finland dvs. en disjunkt utbredning. Populationen vid Mora liknar såpört från sydvästra Finland medan vår öländska såpört i stället liknar de östliga populationerna i Finland. Troligen har såpört haft en mer vittspridd utbredning strax efter den senaste istiden vilket pollenfynd stödjer och dagens nordiska förekomster tolkas som relikter (Prentice 1992 och Prentice & Cramer 1990). I övriga Europa växer såpört i östra Tyskland, Polen, Ungern, Belarus och de västra delarna av Ryssland, vanligen på sandgräshedar med gles vegetation.

Såpört växer på torr, kalkrik och humusfattig mark. Vanligen finner man växten i väldränerat grusalvar, ofta tillsammans med ölandssolvända Helianthemum oelandicum. Den delvis förvedade jordstammen tål de uppfrysningsrörelser som växten utsätts för i denna extrema miljö. Såpört växer också i sprickor på kalkstensplatåer täckta av ett tunt lager med kalkgrus. Även stäppartade torrängar med glest spridda enbuskar kan duga för växten. Ibland är den funnen i karstmiljöer, gamla stenbrott, sandtag och annan kalkpåverkad sandmark.

Såpört är en vanlig växt över hela Stora Alvaret där det erbjuds gott om lämpliga miljöer. Den är även funnen på småalvaren vid Greby och Karum, Räpplinge respektive Högsrum sn. Dessutom hittades såpört 1995 nära Horns udde, Högby sn, och därmed har nordgränsen på Öland förskjutits ca 5 mil norrut. Såpört gynnas av måttligt nötbete men missgynnas av fårbete. På utbredningskartan kan man se hur ovanlig växten är på nordvästligaste delen av Stora Alvaret, södra Karlevi NR i Vickleby sn, där fårbete tills helt nyligen varit det allenarådande. Jämfört med Sterner (1938) ses ingen förändring i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).

Gammal, bofast.