Lövbinda växer solöppet–lätt beskuggat på torr, mullrik och gärna stenig mark. Den är funnen i lövskogsridåer, rasbranter, längs skogsvägar, i åkerkanter men även på ruderatmarker som jordhögar och stentippar. Lövbinda är konkurrenssvag och dyker upp på områden med öppen jord som vid bevattningsdammar och röjda betesmarker. Men lövbinda kan även växa på steniga eller sandiga havsstränder och tångvallar; den är sedd klänga i vassbälten utmed Ölands västra kust. Rikard Sterner fann den 1930 i slånsnår på ön Södra Kalvholmen, Algutsrum sn. Växten återfanns 2008 på den närbelägna Vitskär, en ö med skarvkoloni. Däremot har ingen lokal i karst noterats under inventeringen, en miljö där den sågs 1984 vid Karum alvar, Högsrum sn.

Lövbinda har som tidigare en stark västliga slagsida, från Räpplinge sn i norr till Vickleby i söder, där den växer i den västra kustskogen och nära västra landborgen. Fynden från Mittlandet är anmärkningsvärt få men biotoperna i området passar uppenbarligen inte arten. Lövbinda har expanderat och nyfynd är gjorda i flera socknar på sydvästra delen av ön, ofta från ruderatmiljöer. Även på norra Öland, mellan Källa och Köping sn, har nya lokaler noterats. Men i de östra socknarna saknas den helt i Sterner (1986) och gör så än idag. Sammantaget en ökning, speciellt i jämförelse med de få fynden i Sterner (1938). Jämfört med Sterner (1986) ses en antydd ökning i statistiska analyser (Telfer).

Gammal, bofast.