Släktet Rosa utmärks genom sina nypon som är en skenfrukt; inuti hittar man fröna som egentligen är ett slags nötter. Gamla odlingsformer, så kallade rotäkta kulturrosor, kan stå kvar länge vid övergivna bosättningar. De sprider sig ofta genom rotskott och har, till skillnad mot moderna sorter, mindre krav på näring, är härdiga mot kyla och står emot angrepp av insekter. Det enda som kan få dem att ge upp är kraftig igenväxning som till slut skuggar ut buskarna. Problemet med dessa kulturrosor är att de inte är egentliga "arter" som är grupperade efter utseende utan efter deras släktskap med varandra. På Öland förefaller dessa kulturrosor sällan ertappas i det fria eftersom det är sällsynt med ödetorp i landskapet; i nuläget är i denna kategori endast jungfruros R. × alba känd från Öland.

Några andra odlade rosor kan lättare grupperas efter utseende och på Öland är följande noterade: daggros R. glauca, kinesisk gulros R. hugonis, bukettros R. majalis ’Foecundissima’, japansk klätterros R. multiflora, bergros R. pendulina, vresros R. rugosa, holländsk ros R. × spaethiana, pimpinellros R. spinosissima och glansros R. virginiana.

Vildrosorna har fem kronblad och foderblad. Hos ett fåtal är foderbladen oflikade – homosepala (alla foderblad är lika varandra). På Öland är det endast äkta kanelros R. majalis var. majalis som hör till de homosepala vildrosorna. Majoriteten har i stället heterosepala foderblad där två foderblad har flikar på båda sidorna, två är oflikade och ett har flikar på ena sida. Genetiken är speciell, exempelvis har både stenros R. canina och nyponros R. dumalis 5x = 35. Vid meios (celldelning när könsceller bildas) får pollenkornet 7 kromosomer medan äggcellen får 28 kromosomer. Detta innebär att avkomman mer liknar modern än fadern. Olika arter kan korsa sig och ge upphov till hybrider som åtminstone ibland är fertila. Beroende på vem som är "moder" kommer hybriden mer likna denna föräldraart.

Hos vildrosorna hör följande karaktärer ihop. Vita/ljusrosa blommor, sent mognande nypon, trång stiftkanal och tidigt avfallande foderblad. Mörkt rosa blommar är kopplade till tidigt mognande nypon, bred stiftkanal och kvarsittande foderblad. Taxonomin har skiftat mellan åren och i Norden har man haft en restriktiv inställning till att urskilja hybrider och mellanformer. Under vår inventering har vi i princip hållit oss till den indelning som presenterades i Botaniska Notiser (Elfström & Ljungstrand 2005) och som bygger på de tyska rosexperten Heinz Henkers arbete. Under slutskedet av inventeringen ändrades taxonomin vilket trasslade till vår sammanställning av resultatet.