Vanlig rödsvingel växer solöppet–halvskuggigt på torr–frisk mark som ofta är hävdad genom bete eller slåtter. Den är ursprunglig i den mellersta och övre delen av strandängarna, särskilt på de dränerade sandiga eller leriga partierna. Vegetationstypen kallas rödsvingeläng och utgör en röd bård en bit ovanför vattenlinjen. Rödsvingel tål en viss salthalt men är känslig för alltför blöt och dåligt dränerad mark. På alvaren är den likaledes vanlig, både i torrare marker och i betade fuktängar. Rödsvingel ingår i de flesta gräsfröblandningar och finns därför i all slags kulturmark på ön som gräsmattor, vägkanter, golfbanor, ruderatmark m.m.

Strändernas rödsvingelängar är mycket viktiga för den biologiska mångfalden och utgör födo- och häckningsplatser för en lång rad vadarfåglar som brushane, rödbena, tofsvipa och storspov. Ett minskande bete missgynnar både rödsvingelängen och fågellivet.

Underarten vanlig rödsvingel är löst tuvad med korta–långa underjordiska utlöpare. Bladen på de vegetativa skotten är glatta, borstlika och betydligt smalare än de platta stråbladen på de blombärande stråna. Småaxen har oftast borst, de är kala men kan ibland, speciellt i fuktängar, vara något håriga.

Gammal och inkommen, bofast.