Vårtörel är ursprunglig i södra och mellersta Europa. På Öland var den åtminstone förr vanlig i odling främst på kyrkogårdar. I Sterners liggare anges den som mer eller mindre förvildad på följande kyrkogårdar: Böda, Alböke, Gårdby, Stenåsa och Mörbylånga. Även dåtidens sandiga banvallar erbjöd lämpliga växtplatser. Vårtörel sprider sig vegetativt genom utlöpare och kan bilda livskraftiga bestånd på torr och sandig mark. Idag växer den i vägkanter, ruderatmiljöer som gamla sandtag och på jordhögar med trädgårdsutkast. I ohävdade torrängar klarar den sig bra och kan bli långlivad.

Vårtörel växer spritt över större delen av Öland; förekomsterna ligger alltid nära bebyggelse. Även om den sällan ses i odling idag förefaller den ha etablerat sig på ön och bedöms som bofast. Åke Lundqvist noterade vårtörel 1992 i en dikesren söder om Långerum, Källa sn; växten fanns kvar där 2017 med rika bestånd. Vårtörel är noterad från fler socknar idag än vid tidigare inventeringar.

Kulturflykting, bofast.