Våtarv anses ursprunglig på havsstränder där den växer på uppkastade tångvallar. Vanligare idag är växten i diverse ruderatmiljöer såsom jordhögar, stentippar, avfallsplatser och brännfläckar. Våtarv är ett välkänt ogräs i rabatter, gräsmattor och åkrar. Betade torrängar, gallrade skogar och markvägar är andra ofta noterade växtmiljöer.

Våtarv är vanlig på hela Öland men något glesare på Stora Alvaret. Där växer den främst på stenhögar som tippats på alvarmarken, vid grävda vattenhål till betesdjuren och dyker upp när betesmarken röjts.

Såvitt känt finns endast vanlig våtarv var. media på Öland. På grusiga havsstränder i främst Bohuslän kan man finna strandvåtarv var. maritima. Den har vanligen kala foderblad och mörkare frön med en högre skulptering, mer lika de hos bokarv S. neglecta (Jonsell 2001). Denna varietet av våtarv liknar mycket S. ruderalis (se nedan), kanske rör det sig om detta taxon i stället?

I en nyligen publicerad artikel beskrivs en ny art som står nära våtarv (Lepší m.fl. 2019). Denna S. ruderalis är troligen en hybrid mellan bokarv S. neglecta och blekarv S. pallida. Båda föräldrarna är diploida 2n = 22 medan S. ruderalis är tetraploid 2n = 44; även våtarv är tetraploid 2n = 40, 42, 44. S. ruderalis är vinterannuell och ses främst i fuktig–våt, näringsrik mark i gräsmarker, skogar, buskridåer och vägkanter men förekommer inte som regelrätt ogräs. S. ruderalis är funnen i södra och centrala Europa och är under spridning norrut. Den liknar mest våtarv men skiljs på att den kan bli högväxt (80 cm), ofta gulgrön till färgen och blomställningen är sammanhållen i början av utvecklingen (liknar därför en högväxt blekarv). Fröna har långa knölar och liknar de hos bokarv. Fröna är något mindre, hos S. ruderalis mäter de (1,1–) 1,2–1,3 (–1,5) mm medan de hos bokarv mäter 1,4–1,9 mm. Antalet ståndare hos S. ruderalis är 3–5(–10) med purpurfärgade knappar, kronbladen är liklånga eller något kortare än foderbladen.

Gammal, bofast.