Alvargräslök växer främst på mosskuddar som ligger direkt på kalkstenshällen eller i tunt vittringsgrus. Den ses också på tunn alvarmo i kanten av vätar som vintertid är vattendränkta; dessa vätar uppstår i svackor i kalkhällen. Även tuviga tokfuktängar och betade alvartorrängar med enbuskar hyser växten. Utanför den egentliga alvarmarken växer alvargräslök i sandiga torrängar som ofta är betade, gamla stenbrott och sällsynt i glesa skogar.
Alvargräslök är vanlig och spridd över Stora Alvaret och övriga småalvar. Speciellt på alvarmark norrut på Öland kan man uppleva massblomning som färgar marken rödviolett i skiftet maj–juni. Här får den ersätta den söderut på ön vanligare äkta ölandssolvända Helianthemum oelandicum var. oelandicum som blommar vid samma tidpunkt. I östra sjömarken växer alvargräslök på ställen där kalkstenen går i dagen eller någon gång i sandgräshedar. Utmed västra stenkusten är den vanlig medan den saknas helt i Bödas barrskogar.
Hos alvargräslök ser man ganska ofta vitblommiga plantor vilket noterats vid ett antal tillfällen under inventeringen.
Gammal, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Först omnämnd av Linné 2 juni 1741 i stenbrotten strax söder om Borgholms slott. "Gräslöken, som allmänt planteras i trädgårdarna att brukas på mat för människor och kycklingar, är en växt som botanisterna intet veta, varest den vilt växer. Här ibland gruset växte en lök, som sedermera fanns över hela alvaren och kallades av ölänningarna alvarlök". Ett par dagar senare den 4 juni nära Eriksöre, Torslunda sn, konstaterar han. "Alvarlöken växte jämte token ganska ymnog men ej i buskar såsom gräslöken." (Linnæus 1745). Tidigt belagd Torslunda: Skogsbybet F. Areschoug 1849 (LD) som A. schoenoprasum.
Utbredning
Funnen i 75 rutor = 79%; allmän = 31 socknar (ej återfunnen Egby och Bredsättra) Sterner 1938 allmän = 33 socknar.
Förändring: Oförändrad ± 0
