Vejde växer på grusiga–steniga havsstränder, ofta på klapperstensvallar; ibland på stränder med skiffergrus eller ren sand. Den kan sällsynt hittas i ruderatmiljöer som gamla sandtag, stenbrott och tippade jordhögar. Även vägrenar, glesare torrängar, dikes- och åkerkanter kan sekundärt hysa växten.
Vejde har blivit vanligare jämfört med Sterner (1938). Möjligen missgynnades växten av det hårdare strandbetet under början av 1900-talet. Förr fanns endast enstaka lokaler längs östra kusten men idag är det bara tre av de östliga socknarna som saknar växten. Speciellt tydlig är etableringen av vejde längs den nordöstra kuststräckan. Däremot är det något glesare med fynd idag längs västra kusten, från Köping och söderut till Torslunda sn. Jämfört med kartan i Sterner (1986) saknas de tidigare så rika vägkantslokalerna utmed väg 136 i Alböke sn. Intressant är de "inlandslokaler" man idag finner i de sydliga socknarna, S. Möckleby, Segerstad, Gräsgård och Ventlinge; de syns även på utbredningskartan i Sterner (1986). I dessa socknar växer vejde i vägrenar, åkerkanter, längs diken och i gårdsmiljöer. I de flesta fall rör det sig troligen om frön som följt med transporterat sjögrus. Man kan även fundera på om vissa förekomster är en kvarleva från bruket att lägga på tång för att gödsla magra åkermarker. Jämfört med Sterner (1938) ses en antydd ökning i statistiska analyser (Telfer).
Gammal, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Primärfynd av Linné 18 juni 1741 på nordvästra udden. "Vejde (Isatis s. Glastum), en ört som professor Tillands fordom funnit och avritat vid Åbosidan, växte här vild på stranden. Roten är fin och står allenast 2 år, ty det första kommer hon ej till blomma. ….. Frukten är hängande. Då man tuggar på växten, smakar hon som kål, efteråt är hon något stickande såsom krassa. Av denna ört får man den blå färgen, vilken brukas uti den blå kypen varmed alla blå kläder färgade äro." (Linnæus 1745). Än idag finns rika lokaler av vejde på mäktiga klapperstensvallar vid Ölands nordvästra udde. Tidigt belagd Öland: M. G. Sjöstrand 1836 (UPS).
Utbredning
Funnen i 60 rutor = 63 %, i 59 av 71 kustrutor = 83 %; tämligen allmän = 30 socknar (ej återfunnen Egby och Gårdby; nyfynd Bredsättra, Runsten, Sandby och Hulterstad).
Sterner 1938 funnen i 28 rutor = 29 %; spridd = 21 socknar; Sterner 1986 tämligen allmän = 28 socknar (nyfynd Källa, Egby, Gärdslösa, Långlöt, Gårdby, Segerstad och Gräsgård).
Förändring: S 38 något ökande +; S 86 oförändrad ± 0
