Havsnarv växer på frisk–fuktig, lerig och saltpåverkad mark vid havet. Den är funnen på betade havsstränder i den lägre, geolitorala delen dvs. den del som översvämmas vid högvatten. Sällsynt kan den växa i saltbrännor samt på sandiga–grusiga stränder och där gärna på uppkastade tångvallar.
Havsnarv är tämligen sällsynt på Öland, mest frekvent är växten längs östra kusten i Persnäs och Föra sn. Där växer den på låglänta, leriga stränder som är välhävdade av nötkreatur. Inom detta område och i samma miljöer har strandkotula Cotula coronopifolia nyligen etablerat sig. På sikt kan det innebära att havsnarv trängs tillbaka av kotulans expansion. Dagens utbredning är annars mycket lik tidigare inventeringar med några minus och några fler plus. Jämfört med Sterner (1986) ses ingen förändring i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).
Gammal, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Tidigt belagd Ås: Ottenby schäferiäng F. Ahlberg 1860 (LD, S & OHN). Först publicerad: Hartman (1861)."Öl. Ottenby". Havsnarv är funnen 2012 på Västrevet vid Ottenby. Även i Ahlqvist (1815–17) nämns havsnarv från Runsten sn men uppgiften är satt inom parentes i Sterners liggare och Sjöstrand (1850) skriver "in Ölandia non nascitur" (inte på Öland).
Utbredning
Funnen i 17 av 71 kustrutor = 24 %; spridd = 15 socknar (ej återfunnen Källa, Alböke, Torslunda och Hulterstad; nyfynd Högby, Högsrum, Vickleby, Smedby, Segerstad, Gräsgård och Ventlinge).
Sterner 1938 tämligen sällsynt = 10 socknar; Sterner 1986 funnen i 12 av 71 kustrutor = 17 %; tämligen sällsynt = 12 socknar (nyfynd Mörbylånga och Hulterstad).
Förändring: Oförändrad ± 0
