Bitterfibbla förekommer i en stor del av Europa förutom längst uppe i norr. Växten är känd sedan länge i Skåne med första fynd publicerat 1744 men den bedöms ha minskat i landskapet under 1900-talet (Tyler m.fl. 2007). Idag är bitterfibbla vanlig främst på Gotland dit den troligen inkommit under 1800-talet med sjöfarten och sedan expanderat snabbt. Även ett stråk mellan Stockholm norrut till Uppsala hyser en hel del fynd. Det var därför inte direkt överraskande när bitterfibbla 2011 hittades på Öland.

Bitterfibbla noterades första gången nära stenindustrin strax norr om Sandvik, Persnäs sn. Troligen har den inkommit via transporter av kalkstensplattor från Gotland. Växten visade sig vid eftersökning vara spridd i området runt Sandvik. Därefter är ytterligare några fynd gjorda på Öland varav det ena i en högörtäng sticker ut vad gäller miljöval. Bitterfibbla föredrar öppen, torr och kalkrik mark och har stora möjligheter att sprida sig över delar av norra Öland, främst längs den västra så kallade stenkusten. Med tanke på spridning runt Sandvik bedöms den bofast i landskapet.

Sent inkommen, bofast.