svärdslilja
Iris pseudacorus
Mer information om arten

Svärdslilja växer på våta, gyttjiga och näringsrika ställen såsom i bäckar, diken och kanaler. Den ses även i alsumpskogar, kärr som ligger insprängda i ädellövskog samt tokfuktängar som genomkorsas av bäckflöden. Även svagt hävdade kalkfuktängar och obetade högörtängar hyser ibland svärdslilja. Ölands enda större sjö, Hornsjön i Högby sn, har många förekomster. Däremot är arten inte sedd i de större alvarträsken. Rikard Sterners anmärkning att svärdslilja sällan ses i större diken och andra grävda ställen verkar inte stämma med dagens bild; växten är ofta sedd just i grävda dammar och vattenhål.

Svärdslilja är vanlig över större delen av Öland förutom på Stora Alvaret där den främst är funnen runt Lunda, Stora Dalby och Penåsa (samtliga Kastlösa sn), där grävda kanaler och bäckar erbjuder lämpliga växtplatser. Minskat och ibland upphört bete på sydvästra Ölands strandängar har gynnat svärdslilja som idag är vanlig utmed denna kuststräcka. Samtidigt har utdikningar i början av 1900-talet medfört att den försvunnit från en del äldre lokaler. Jämfört med Sterner (1938) ses en viss minskning i statistiska analyser (Frescalo).

Gammal, bofast.

Första fynd

PRIMÄRUPPGIFTER. Först noterad av Linné som nämner svärdslilja vid tre tillfällen under sin öländska resa, bland annat 8 juni 1741 som en av de växter han noterar på Schäferiängen, Ås sn (Linnæus 1745). Tidigt belagd Ås: Ottenby C. Kalling 1868 (S). Svärdslilja växer idag i södra Ottenbylund, på gränsen till schäferiängen.

Utbredning

Funnen i 75 rutor = 79 %; allmän = 33 socknar.
Sterner 1938 funnen i 55 rutor = 58 %; allmän = 33 socknar.

Förändring: Något minskande -

karta
histkartasterner38