Renkavle är vanlig nere på kontinenten och anses ursprunglig i Medelhavsområdet och sydvästra Asien. Troligen har gräset inkommit till Sverige med utländskt utsäde. Renkavle är idag ett sällsynt åkerogräs i de sydligaste delarna av Sverige. Endast i delar av Skåne kan den bli plågsam för lantbrukarna och där finns ett bekämpningsprogram för arten.
Renkavle är ettårig, och vinterannuell med fynd främst i sandiga–leriga åkrar med höstsådda grödor. På Öland är arten endast känd som ogräs i åkrar, åtminstone förr oftast med råg eller höstvete. I dagsläget får renkavle hålla till godo med grödor som korn, fodermajs och ibland kan den vara kvar något år när vallodling införs. Ofta växer andra ovanliga arter i samma åkrar exempelvis åkermadd Sherardia arvensis, åkerranunkel Ranunculus arvensis, sommarklynne Valerianella dentata och riddarsporre Consolida regalis.
På Öland har renkavle alltid varit sällsynt och är främst funnen på nordöstra delen av ön i Källa, Föra, Alböke och Löt sn. Inom dessa socknar har många åkrar numera överförts till vall eller odlas med fodermajs. Historiskt har arten varit något vanligare och under 1900-talets sista decennier fanns ett flertal växtplatser inom kärnområdet. De flesta förekomsterna var flyktiga och växtplatserna skiftade år från år efter hur åkermarken odlades. På dagens Öland är renkavle i försvinnande och under inventeringen endast sedd i sammanlagt fyra åkrar, alla inom samma områden där den först noterades. Så sent som 2015 upptäcktes dock ett större bestånd på tusentals plantor i en kornåker i Löt sn, varför vi inte ännu ska skriva dödsrunan.
Inkommen kulturföljeslagare, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Källa: Källa, ymnig bland råg F. Ingbom 1890 (UPS). Först publicerad: Palmstruch & Swartz (1809) samt Wahlenberg (1824–26). I Sterner (1938) förkastas dessa uppgifter om förekomst på Öland av renkavle. Men troligen har gräset tidigt och tillfälligt inkommit till Öland med gotländskt rågutsäde; från Gotland är renkavle känd sedan länge.
Utbredning
Funnen i 2 rutor = 2 %; mycket sällsynt = 4 lokaler.
Sterner 1938 mycket sällsynt = 1 lokal; Sterner 1986 sällsynt = 6 socknar (11 lokaler).
Förändring: S 38 oförändrad ± 0; S 86 minskande --
Lokaler
Alböke: Marielund österut, åker 100 strån 631671 1562790 TGn & UBA 1997, kvar med enstaka strån 2010; Bockberget närmast byn, åker 1000 strån BjF 1993, återfynd enstaka strån i vall 631546 156340 UBA & TGn 2003; Gillsby 200 m väster om, i rågåker 50 strån 631533 156206 PaJ 2004. Löt: Norra Norrby västerut, ogräsrik kornåker 1000-tals strån 631098 156149 UBA & TGn m.fl. 2015 (OHN), kvar i kanten av fodermajsåker och mot vägren 2019.
Fynd 1986–1999:
Föra: Marielund 600 m öster om, åker minst 100 strån 631668 156330 UBA & TGn 1999; Djurstad, rågåker tillsammans med riddarsporre och åkerranunkel A. Anderberg 1987 (S). Alböke: Rosenlund 200 m väster om, vårsådd åker spridd över 2–3 ha 63158 156305 BjF 1992; Petgärde Axel Lundgren 1987 (OHN); Petgärde träsk p-platsen 400 m norrut öster om vägen, åker 631500 156350 BjF 1992, ej återfunnen 1999; Östra Karse strax väster om gården, åker 1000-tals strån 631550 156440 BjF 1993, ej återfunnen 1999; Hagtorp söder om gården, trädesåker 631517 156309 ToK 1993 (OHN), ej återfunnen 1999; Stacketorp, åker 631539 156325 TGn 1997 (OHN). Löt: kyrkan 600 m norr om öster om landsvägen, veteåker 631160 156340 LB & KGB 1990, kvar UBA & TGn 1999, senare eftersökt utan fynd.
Äldre tidigare ej publicerade fynd:
Källa: Källa prästgården RS 1933 (S). Persnäs: Södviken, klövervall Sven Hallström 1918 (LD). Alböke: mellan Gillsby och Stacketorp, åker A. Bertilsson 1978 (LD); Ormöga, rapsåker J. Josefsson 1985 (OHN). Löt: Kårehamn, strand Signe Karlsson 1977 (S).
Felaktigt publicerad:
Lundqvist (1979). Torslunda: Tyco Persson 1929 (LD) ombestämd A. arundinaceus J. T. Johansson 1979.