Rödkörvel växer på torr, gärna grusig och något kalkpåverkad mark. Växten är konkurrenssvag och föredrar öppen jord. Den är troligen ursprunglig på grusiga havsstränder, i västra landborgsbranten och alvarkarst, miljöer som den idag sällan rapporteras ifrån. I stället är rödkörvel vanlig i vägkanter och ruderatmiljöer som på stenhögar, jordtippar och i övergivna kalkstensbrott. När mobilmaster monteras upp och grusiga ytor uppstår är den snabb med att kolonisera dessa. Rödkörvel växer ofta i åkerkanter men håller sig helst längs stenmurarna. När betesmarker röjs från buskar och marken såras är den en av de växter som snabbt dyker upp. Rödkörvel hittas även i skogsbryn och skogsbeten. På alvaret växer den i betade torrängar men är endast vid ett tillfälle funnen i karstmiljö.

Rödkörvel är jämnt fördelad över hela Öland men något glesare på Stora Alvaret. Observera hur tydligt man ser de gamla kalkstensbrotten vid Degerhamn på sydvästra Öland. Rödkörvel klarar att växa i många olika miljöer och drar fördel av mänskliga ingrepp som sker i landskapet. Ölands kalkrika och lätta jordar passar växten utmärkt. Den utbredningslucka på sydöstra Öland som nämns i Sterner (1938) ser man inget av idag.

Gammal, bofast.