Kärrtörel växer solöppet–halvskuggigt på fuktig, något kalkrik mark. Innan de stora utdikningarna i slutet av 1800-talet var arten inte ovanlig i Ölands alla kärrängar. Idag hittar man kärrtörel som relikt längs kanalkanter och diken, vid bevattningsdammar, i kärr, fuktängar och kanske något överraskande även i åkerkanter. Kärrtörel odlas ibland som prydnadsväxt men inga av de aktuella fynden bedöms härstamma från trädgårdar. På svenska västkusten växer kärrtörel på steniga havsstränder; liknande lokaler är aldrig noterade på Öland.

Kärrtörel har en tydligen tillbakagång jämfört med Sterner (1938), speciellt tydlig är den norr om Borgholm. Idag har kärrtörel spridda förekomster främst på södra halvan av Öland. Den biter sig ibland envist kvar på sina lokaler som vid den utdikade Ullevi mosse, Gårdby sn. Som en relikt växer där några buskar i en åkerkant väster om Gårdby sandfält, rimligen alldeles för torrt för att vara optimalt. På flera lokaler finns endast mindre förekomster som snabbt kan försvinna om hydrologin förändras till det sämre. Dessutom har växten svårt att föryngra sig i dessa alltför torra miljöer. Kärrtörel kan gynnas om dämmen tillskapades i områden som fortfarande hyser restbestånd. Jämfört med Sterner (1938) ses en tydlig minskning i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).

Gammal, bofast.