Parkslide härstammar från östra delarna av Asien (Japan, Korea, Taiwan och Kina) där den ofta är en pionjär på vulkanisk mark. Den är ljuskrävande och salttålig. Parkslide introducerades i Norden runt 1880-talet för odling i trädgårdar och som foderväxt (Jonsell 2000). I Sverige noterades den första gången förvildad 1909. På dagens Öland är den vanligast som utkast i gamla sandtag, på tippar med trädgårdsavfall samt jord- och stenhögar. Ibland ses den i vägkanter eller kvarstående på ödetomter. Parkslide är vid några tillfällen noterad på sandstränder nära havet, i betade torrängar och glesare skogar.

Parkslide förekommer främst utmed västra Öland nära större tätorter som Borgholm och Färjestaden. Norr om Borgholm är fynden ännu få. Den har expanderat kraftigare än släktingen jätteslide R. sachalinensis och bedöms bofast på dagens Öland.

Såvitt känt finns bara vanligt parkslide var. japonica på Öland. Parkslide räknas som en invasiv art men omfattas inte av den lagstiftning i EU som rör invasiva och främmande arter. Den bekämpas aktivt eftersom den kraftiga tillväxten gör att den bildar monokulturer som tränger ut andra arter och dess rötter kan skada byggnader och vattenledningar.

Kulturflykting, bofast.