Svinrot växer helst solöppet på frisk mark och klarar både kalkrika och kalkfattiga förhållanden men blir växtplatsen alltför skuggig uteblir blomningen. Arten är gynnad av sen slåtter men uthärdar länge när hävden uteblir. Svinrot finns som sig bör i samtliga av Ölands få kvarvarande slåtterängar. Den missgynnas av hårt bete och ses idag främst i svagt–måttligt hävdade naturbetesmarker. I Mittlandet växer den i kanten av skogskärr, glesa ekhagar eller ädellövskogar. Svinrot är också noterad i kanten av mindre vägar och sällsynt utmed åkrar. Vid ett tillfälle är den funnen på en torr grusplan som projekterades till villabebyggelse.

Svinrot är främst funnen på Stora Alvaret och södra halvan av Mittlandet. I delar av östra sjömarken är den fortfarande ett ganska vanligt inslag; en del av dessa lokaler bedöms vara gamla slåtterängar. Eftersom den uthärdar mindre kalkrika marker förmår den även växa väster om väg 136, på idag ofta ohävdade marker samt i skogar med gran eller tall. Svinrot som är en flerårig växt klarar sig ett tag på igenväxande lokaler men försvinner på sikt när skogen tätnar och andra växter tar över. Växten är tydligt slåttergynnad och enbart bete förefaller inte vara optimalt. Svinrot missgynnas kraftigt om betesmarker tillförs näringsämnen. Även om den än idag förekommer i samtliga socknar bedöms den ha en minskande trend eftersom dess favoritmiljö, slåtterängen, är i försvinnande.

Gammal, bofast.