Tulkört förekommer i en stor del av Mellan- och Sydeuropa förutom de västligaste delarna. I Sverige har den en klart sydöstlig–östlig tyngdpunkt i utbredningen och går norrut till Uppland. Tulkört växer på öppen, torr, stenig och helst kalkrik mark. På alvaret ses den i karster, gräsfyllda sprickor i kalkstenen, grusalvar men också i enbuskrika torrängar. Den är vanlig på klapperstenstränder och skiffervallar nära havet. Tulkört växer också i ruderatmiljöer som på skrothögar av kalksten, i gamla stenbrott och grustag.

Tulkört är vanlig på Stora Alvaret och småalvaren norrut t.ex. Karum alvar, Högsrum sn. Skiffergrusvallarna på sydvästra kusten erbjuder många lämpliga växtmiljöer liksom de gamla kalkstensbrotten nära Degerhamn, S. Möckleby sn. På moränöarna i Kalmarsund, Algutsrum sn, är den också noterad. Längs västra stenkustens skrotstenshögar och kalkstensplatåer finns rika förekomster, speciellt i Föra och Alböke sn. I östra sjömarken och inom Mittlandet är det glesare med fynd. Där växer tulkört i stenrösen, längs vägkanter och på torrängar. På nordvästra kustens strandvallar är den ett vanligt och iögonenfallande inslag och Linné skulle nog ha känt igen sig (se primäruppgifter ovan). Jämfört med Sterner (1938) ses en viss minskning i statistiska analyser (Frescalo); vår bedömning är att tulkört är ungefär oförändrad i sin utbredning.

Gammal, bofast.