Pingstlilja härstammar från södra Europas bergstrakter, från Frankrike och vidare österut till sydvästra Ryssland. Den har gamla anor som prydnadsväxt i Sverige, mer vanlig i trädgårdar under 1800- och 1900-talet än idag. Numera är den ofta ersatt av stjärnnarciss N. × incomparabilis.

Pingstlilja växer som tillfälligt förvildad i vägrenar nära tomtmark och på utkast i skogsdungar. Ibland ses den i betesmarker, åkerkanter, gamla stenbrott och glesare lövskog, ofta på friska växtplatser. Vid några torpruiner förefaller den ha en viss kontinuitet och bedöms därför som bofast. Pingstlilja kan lätt sammanblandas med stjärnnarciss varför en del av de fynd som redovisas i stället kan röra detta taxon.

Pingstlilja har vita kronflikar. Bikronan mäter 1–3,5 mm och dess färg är gräddvit–gul med en mörkt orange kant. Ståndarknapparna mäter 2–3 mm. Ibland ses plantor med fyllda blommor, var. plenus. Normalt blommar den något senare än stjärnnarciss. Stjärnnarciss har kronflikar i gräddvitt–gult. Bikronan är längre, 7–18 mm, och färgen vit–mörkorange. Ståndarknapparna mäter 4–6 mm. Även stjärnnarciss förekommer med fyllda blommor.

Kulturflykting, bofast.